Träning hösten 2008

Fågelträning på Älviksholms Gård hos Pernilla och Rolf, 26-27 sept. En helg med många aha'n, skratt och även fukt i ögonvrårna.

Det första Rolf talar om för oss är att det inte är hundarna som i första hand ska tränas utan det är vi som förare... något som under de här två dagarna framträder "glasklart" - åtminstone för mig.

Tilja "vet" vad hon ska göra, det finns helt naturligt i henne, men jag måste ju hjälpa henne till när och hur... och det finns en hel del att jobba på (Rolf o Pernilla nickar och ler) men helt klart är att vi har ett fantastiskt material att jobba med.

Mitt största aha, som mer kanske kan liknas ett ahhh-wow är nog vad Tilja kan. Att komma ner med henne som aldrig har träffat på fågel (sedan hon flyttade till oss alltså) och som här hemma håller sig rätt nära när man är ute och går i skogen, och får se en hund som tar för sig ordentligt av fälten och ute på uddens tätare terräng, som står fast för fågel och som med lite påminnelse, även respekterar fågel vid uppflog - det är riktigt mäktigt och en häftig upplevelse.

Jag hoppas ni kan få en liten glimt av vad vi upplevt denna helg genom bilderna.

Hundarna presenteras för fågel, sitter man inte lugnt och fint tar Roffe bort fågeln.
De nedersta bilderna är från dag 2 - syns tydligt att Tilja vet mer vad det är då!

Första "släpp" sker i långlina och på utplacerad fågel. Inga problem att finna fågeln och linan säkerställer att hon inte kan följa efter när fågeln lättar. Viktigt med gos och kontakt, hunden lever i nuet och ska få omedelbart beröm.

Matte o Tilja går på fält för fösta gången, inga problem att finna fågel!
Står fint för den och trycker upp på kommando men sen går det åt pipsvängen - matte är inte alls med och Tilja följer efter som en kanonkula. Hon väljer tillslut att återvända till matte o de andra, får chansen att apportera in en fågel som kastas men trilskas lite även där - hon vill gärna ha fågeln för sig själv ;-)

Vi får ännu en chans att söka fågel, hon hittar igen en matstation och vi tror hon står för lukten där! Men ger ändå kommando, och se det var en hel kull rappisar :-) Vis av erfarenheten vrålar jag stanna (i samma sekund som Roffe, som inte litade på matte...) och hon sköter sig. Sen hittar vi inga fler fåglar.